linaloca

2013 kan nog mycket möjligt gå till historien som det bästa året i mitt liv, i alla fall hittills. Jag kan inte sluta le när jag tänker på alla sjuka, underbara, galna, farliga, spännande, lyckliga stunder jag fått uppleva. Jag har verkligen kunnat känna med hela min kropp och mitt hjärta. Det hela blir ännu lite ljuvare om jag jämför detta år med hur dom senaste varit. En berg- och dalbana utan dess like. För fem år sedan vaknade jag upp på nyårsafton med en ångest som var det vidrigaste jag upplevt. Såhär med facit i hand var året som just då hade gått detta årets raka motsats och ja, helt enkelt det värsta jag fått tvinga mig igenom. Mina ögon var rödgråtna och jag ville helst inte någonsin lämna sängen igen. Efter en kraftansträngning från min bror var jag i alla fall på fötter och han fick släpa med mig på en nyårsfest i stan. Det är helt sjukt egentligen, hur anledningen till att jag var så förtvivlat ledsen den gången, idag inte längre betyder någonting för mig. Jag kan inte förstå att den där olyckliga tjejen var jag och hur jag kunde tillåta mig själv att må så fruktansvärt dåligt. Men, mycket ska man lära sig genom bittra erfarenheter och "misslyckanden".