the loneliest thing in the world
Jag vet inte om det är att ha kommit hem från värmen och en lång resa, minusgraderna, de få minuterna av dagsljus, småstadssamhället i sig (med allt vad det innebär…) eller kombinationen av alltihop som gör att jag känner mig sjukt oinspirerad och ostimulerad. För bara några veckor sedan hade jag tusen saker på gång samtidigt och alltid en plan B i bakhuvudet. Nu står allting väldigt still. Det har regnat konstant under tre veckors tid och jag har liksom jullov. Hade faktiskt älskat att kunna va ute och tumla runt i snön och fjanta mig lite men den lilla snön som fanns regnade ju bort dagen efter att jag kom hem.
Jaja ... Lite dippar får man lov att få ibland. Och det har vänt nu va, jag menar "vi går mot ljusare tider" nu???
Puss iaf!

Mandela & jag, dagen då jag lämnade Cape Town.