linaloca

Suck, stön, snyft ... Är lite besviken å min mor och fars vägnar just nu. Förra onsdagen var det meningen att vi skulle åkt ut med en båt och kikat efter Southern Right Whales, men det rådande vädret (som bestod av ganska kraftiga vindbyar) gjorde det omöjligt att gå ut på Atlanten och turen blev framflyttad till igår. På tisdagen när vi kom tillbaka in till Cape Town efter safarit hade jag ett nytt sms i inkorgen om att även dagens tur skulle bli inställd. Jag bestämde mig då för att boka om alltihop i ren panik, det är ju mamsis dröm att få se valar och jag visste att dom såg fram emot det. Nu skulle det i alla fall bli av, fast från land istället eftersom att sjön var så rough.

Guiden som hämtade oss imorse var inte lite kaxig på vägen mot Hermanus. Han LOVADE OCH GARANTERADE flera gånger om att vi skulle få se en massa valar leka i vattnet utanför. Men inte såg vi en endaste liten val. Vi körde fram och tillbaka som dårar mellan olika spots, utrustade med kikare, kameror och vindjackor men icke ... Well, jag vet att det är WILDLIFE vi pratar om och att man inte kan "garantera" någonting i såna här fall, menåh!!! Först och främst har vi det här uttrycket "Africa time", sydafrikaner rent ut sagt bryr sig inte om att passa tider. Vilket ibland inte spelar så stor roll men lika många gånger kan det vara så sjuuukt frustrerande. Dom skiljer på "now" och "now now". Säger nån "I'll do it now" så kan det innebära om två mins eller om två veckor. Den som lever får se. "I'll do it now now* däremot, jo då kan man va ganska säker på att det kommer ske å det snaraste.

Så, det här med att man lovar och garanterar saker till höger och vänster kanske inte riktigt betyder något här heller tänker jag ... Synd bara att stamcellerna gick miste om upplevelsen. Vi hade dock en väldigt fin dag, kustremsan är otroligt vacker och Hermanus var mysigt i sig också. Förmodligen ska jag åka med det andra företaget nån gång i nästa vecka, ska välja ut en GARANTERAT solig och fin dag så man kan gå ut med båten ...

Hur som haver, på vägen till Hermanus gjorde vi ett kort stopp i Koel Bay. Där fanns en sten precis vid vägkanten till minne av David Lilienfeld, en surfare som blev dödad förra året, bara 20 år gammal, av en vithaj. Han och hans bror var där och surfade när en fem meter lång haj attackerade honom och bet av honom ena benet ända uppe vid höften. Massor av människor stod längs kustvägen ovanför och bevittnade det hela och så klart även hans bror från bara några meters avstånd. Fruktansvärt tragiskt. Här i Sydafrika sitter det folk, sk. shark spotters i hytter längs med kusten och spanar efter hajar. De har som jobb att varna allmänheten så fort det dyker upp något. Å andra sidan så fick jag ju lära mig på shark cage divingen att vanliga brödrostar dödar fler folk årligen än hur många som dör i hajattacker så ja, allt är ju relativt. Men det är ju knappast info som betyder något för dom som råkat ut för det ...