linaloca

Väldigt svårt, har det visat sig. Jag försöker hitta en slags röd tråd och veckla ut alla händelser i minnet. Vad jag har lärt mig, hur jag har utvecklats. Bloggen är så klart till god hjälp. På onsdag ska jag redovisa. Sista frågan, skulle jag rekommendera framtida studenter att välja Cape Town? Ja, ja, verkligen JA. Men skinn på näsan får man nog allt ha. Har verkligen inte blivit ledsagad kors och tvärs, tvärtom har allting varit helt upp till mig, hur långt jag velat gå och åt vilket håll. Jag har fått ta för mig. Och det har varit bra för mig.

 

Jag föredrar att tänka på att allt jag lägger bakom mig är händelser och vetskaper som kommer att gynna mig i framtiden. Ibland när jag minst anar det. Att man växer med allt. Även om det inte alltid går som jag hade tänkt mig från början blir jag ju en erfarenhet rikare. Ibland kan jag använda det till att relatera till andra människor för "i den situationen har jag ju faktiskt funnit mig själv i en gång också" och vid andra tillfällen är det mest för att nästa gång något liknande händer så vet jag exakt hur jag ska tänka och agera. En annan grej med alla äventyr som livet leder mig in på, stora som små, är ju så klart alla galet roliga historier man kan berätta. Det är nog det bästa av allt, att minnas och skratta så tårarna rinner.